Jag har så mycket planerat så jag vet snart inte vart jag ska ta vägen
Det spritter i hela kroppen
Annars har den här helgen varit super, bortser man från en viss saknad från mig och Attila, så har den annars varit fulländad, eller nja nästan.
Jag har provat ny medicin.
Fungerar hur bra som helst.
Sa till läkaren redan i onsdags att det är dags för en ändring
Jag är fullt medveten och kan se mig själv och mitt beteende från en objektiv sida och hymlar inte.
Självinsikt kallas det för den som undrade och inte ville slå upp det ”svåra” ordet i en svensk ordbok.
Haft en hektisk helg,
Attila har upptäckt nya marker,
skaffat nya kompisar och återförenats med gamla
Han har dock saknat..
Men vi har tränat, tränat och åter tränat
några bakslag men men jag ger inte upp
inte gör han det heller.
Jag fick en intressant fråga ställd till mig igår
- Hur kommer det sig att ”det” inte knäcker dig???
(nu vet inte mina kära läsare om vad ”det” skulle vara men vi kan säga att nedvärderingar och kränkningar har trillat ner i mitt knä och jag har gett tillbaka, dock så sakligt det bara går men nja, ibland måste man sjunka till en viss nivå *blink*)
Jag svarade inte direkt. Jag tänkte igenom det, och kom fram till varför
Därför att idioter som inte kan diskutera, utan bara kan gå till en viss nivå intellektuellt, som innefattar att inte kunna hålla sig till sak, utan bara visa sin rätta sida som i sin tur påvisar att denna människa bara varit falsk alla andra ”gånger”. Den sortens människor är energitjuvar, som inte förtjänar någon plats i mitt liv. Så nej jag blir inte knäckt, jag blir road av hur man kan vara så inskränkt och inte se hur motsägelsefull man är. Vi snackar inte ens kasta sten i glashus, vi snackar antända en fungerande bomb och stå kvar och vänta för att se om den fungerar-påståenden.
Så nog om det. IT IS FINALLY FINISHED, JUST LOVLEY.
Peace & Tranquility omfg så skönt det är.
Men jag måste ju berätta om Attila
han och jag leker ju i brist på annat tänkte jag säga men för att fylla saknaden och för att ”team:a” ihop oss igen. Och han och jag kryper på golvet… haha så mitt i ”träning/lek” så hoppar han upp på min rygg när jag står på alla fyra.. och börjar trampa EXAKT där jag har ont. Den hunden är icke dum alltså. Inte alla som har en egen massör hemma.. Nu ska jag bara komma på ett kodord till det också.
Han sussar gott nu. Vi skulle egentligen ut i skogen igår, men jag hade andra planer, så skulle vi ut idag, men skjutsen hade andra planer. Det går ju inte direkt några bussar dit heller, så vi får la ta det en annan dag. Men brist på ideér finns det inte. Idag var jag ute och tränade inte jaga bilar… Han har ju lämnat regndroppar och andra hundar ifred rätt länge men vänt sig till bilar. Samtidigt som jag tränar det här, så lär han sig TVÅ nya saker.
Senast igår förklarade jag att han kan inte ”hopp upp”
men idag lärde han sig det. två försök tjoff sen satt det. (även om han gjorde en fuling och gick under hindret.. det är ju lättare, är du trög mamma??) hihi
Sen lärde han sig att stanna innebär ju även att sitta, det första är ju tränat sen länge tillbaka, men det är ju inte samma sak utan Boo. Så efter varje stanna så tittade han på mig i väntan på att jag skulle säga sitt. Vissa gånger var jag tvungen att hålla koll vart bilarna kom ifrån så han satte sig istället självmant varje gång efter det.
Det är så härligt att se framsteg helst när de kommer så fort.
Den osäkra lilla vovven är numera tuff som en bandyboll och varje gång jag säger:
- Varsågod, nu går vi
så hoppar han upp mot mig och sedan går han fort över vägen för att vänta in mig… haha den lilla rackaren.
Som sagt han sover gott inför natten nu, vi var precis ute på en skön runda, och han är helt slut. Han struntar fullständigt i hur han ligger, bara han ligger…
Tur jag vet var fram o bak är på honom…
They see me rollin – They hatin
frulle/nattamad..
mariaroos
Senaste kommentarer